Dela
Johannes Brahms inledde själv en lång tradition att tal om sitt största körverk som ett humanistiskt färgat requiem. Titeln och inspirationen att skriva verket hämtade han från Robert Schumann, sin egen fadersfigur bland tonsättare. Som kontrast till den latinska requiemtexten valde Brahms själv ut texter från Martin Luthers tyska bibelöversättning som talade till sin egen personliga tro. Kompositionen kom till efter att Brahms egen mor gått bort, uruppfördes 1868, och kompletterades kort därefter till sin slutliga form i sju satser. Med sin varma och förtröstansfulla ton tillhör den ett av den sakrala musikens mest älskade verk.
Hovsångare Elin Rombo, sopran
Jakob Högström, baryton
Stockholm Concert Orchestra
Västerås domkyrkas motettkör
Benjamin Åberg, dirigent
